sötvedel
Astragalus glycyphyllos
Sötvedel är i äldre tid funnen i flera berg i Haverö. Dessa lokaler ansluter till dess svenska utbredningsbild där den på sina nordligaste lokaler (i mellersta Sverige) har en tydlig inlandsutbredning, ovan högsta kustlinjen. Den är eftersökt på samtliga äldre lokaler men i sen tid återfunnen endast på en av dem. Där sågs bara ett par sterila exemplar i sluten granskog bland hällar i sydbranten. Troligen är arten brandgynnad och därför nu på retur.
Ett märkligt nyfynd gjordes på ett hygge i Indal på 1970-talet. Detta får sannolikt tolkas som en aktivering av en fröreserv. Man kunde förvänta sig liknande fynd i Haverö, men trots efterspaningar på nya hyggen vid området kring Stor- och Linsjöklacken har den ännu ej återfunnits.
Ett märkligt nyfynd gjordes på ett hygge i Indal på 1970-talet. Detta får sannolikt tolkas som en aktivering av en fröreserv. Man kunde förvänta sig liknande fynd i Haverö, men trots efterspaningar på nya hyggen vid området kring Stor- och Linsjöklacken har den ännu ej återfunnits.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1861) baserat på belägg från Haverö Klacken 1858 (E. Ährling i UME och UPS). Detta är även äldsta belägg.
Utbredning
Två sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt.
Collinder (1909): sällsynt.
Lokaler
Indal N om Lill-Mosjön på ett hygge (upptaget 1972) 1976 (J. Jonsson), 1976 (O. Johansson), 1977 (HL, RL).
Haverö Klacken (= Storklacken) 1858 (E. Ährling i UME och UPS); Linsjöklacken 1940-talet (G. Lindgren); Snöberg (J. Ångman enligt Collinder 1909), 1907 (C.A. Nordlander i UPS); Hällberget 1880 (K.F. Dusén i UPS), 1976 (HL, RL).
Haverö Klacken (= Storklacken) 1858 (E. Ährling i UME och UPS); Linsjöklacken 1940-talet (G. Lindgren); Snöberg (J. Ångman enligt Collinder 1909), 1907 (C.A. Nordlander i UPS); Hällberget 1880 (K.F. Dusén i UPS), 1976 (HL, RL).
