alsikeklöver
Trifolium hybridum
Alsikeklöver odlas idag till viss del i vallar. Denna odling anses ha pågått i ungefär 150 år (Västernorrl. läns Kungl. Hushållningssällskap 1805–1904.) men vår första uppgift om arten är ännu äldre. Man hittar den ibland kvarväxande i äldre, magra lägdor och lägdkanter, också i skogsbygder, någon gång även på trädade åkrar (Borgsjö). Idag är ändå alsikeklövern mest karaktäristisk för vägarna och särskilt i nygjorda vägslänter längs större vägar. Där koloniserar den gärna naken, grov mineraljord och kan uppträda i stora mattor. Liksom rödklöver T. pratense och vitklöver T. repens sprids även alsikeklöver i torra vägkanter, mest i dalgångarna men ibland även längs skogsbilvägarna. Den kan också etablera sig på vändplaner, industrimark, utfyllnader, matjordstäkter och annan grävd mark, och den ses även inne i tätorterna, t.ex. på ödetomter och i planteringar. Arten självsår sig bara på öppen jord.
Första fynd
Först publicerad av Laestadius (1824) baserat på uppgift från E. Selahn. Äldsta belägg från Skön Tunadal 1877 (K.A.Th. Seth i S).
Utbredning
Allmän till tämligen allmän i kustområdet och dalgångarna, spridd i skogsområdena.
Collinder (1909): här och där förvildad, icke varaktig; måttligt.
Collinder (1909): här och där förvildad, icke varaktig; måttligt.