Flockfibblan är en av de sista av sommarens blommor. Framåt sensommaren gör den sig påmind och dominerar i stora gula fält längs vägar och banvallar, särskilt på torra, solöppna, mullfattiga mineraljordsslänter vid kusten och i dalgångarna. På kulturmark ses den även på magra ängskanter, på torrbackar som källarkullar, i tallskogsbryn och stenrösen liksom i grustäkter, på utfyllnader och planer, i bergsskärningar och på industrimark.
Naturligt förekommer flockfibblan på stränder. Där växer den på stenigt, grusigt eller sandigt underlag. Den är vanligast vid skogssjöarna och längs större öppna vattendrag men finns också regelbundet vid havsstränder, där den kan växa i klippskrevor i strandens övre del. Dessutom har den en hemvist på torra hyllor och i rasmark i sydberg.