Smällvedel hör till landets rariteter, och första gången den påträffades i Sverige var just i Byberget i Haverö. Arten har sin huvudutbredning i Mellaneuropas bergsområden och har i Nordeuropa bara en handfull lokaler i mellersta Sverige. I Medelpad växer den fortfarande på ett begränsat område i yngre tallskog på Bybergets västsluttning. En sekundär förekomst vid en närliggande väg i bebyggelsen har senare påträffats. Smällvedeln växer där i en vägkant i torr, öppen sand. Arten är liksom flera ärtväxter brandgynnad och dess förekomst här har sannolikt att göra med äldre skogsbränder (jämför sötvedel A. glycyphyllos). Smällvedeln missgynnas av att skogen sluter sig, och växtplatsen har tidvis röjts av intresserade ortsbor. Lokalen har även uppmärksammats av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen och kommer förhoppningsvis att bevakas och bevaras framgent, eventuellt också med hjälp av naturvårdsbränning. Dessutom finns ett par osäkra äldre uppgifter hos Falck (1924).
Baljor på smällvedel Astragalus penduliflorus, Byberget i Haverö.