vanlig timotej
Phleum pratense subsp. pratense
Timotej är vårt viktigaste fodergräs och har såtts in i vallar sedan åtminstone 150 år. Arten förmår däremot inte hålla sig kvar i äldre vallar utan konkurreras då efterhand ut av andra arter som tuvtåtel Deschampsia cespitosa, ängskavle Alopecurus pratensis och rödven Agrostis capillaris. Timotej sprids också från vallarna till körvägar, åkerkanter och gårdsplaner. Arten vill ha halvöppna, något näringsrika ytor. Den sprids idag också mycket längs torra, dammiga vägkanter framförallt i kustområdet och älvdalar, mer sällan längs skogsbilvägarna. Timotej finns även i glesvuxna kanter på utfyllningar och vändplatser och kring industrier; i mer sluten ängsvegetation ses den mest på störda fläckar.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1894) från Alnö. Äldsta belägg från Tuna Vattjom 1888 (L.M. Neuman i LD).
Variation
En insamling från Alnö Smedsgården i reservatet 1979 (HL i S) går tydligt mot vildtimotej, subsp. serotinum (conf. ThK). Den växte där i relativt sluten vegetation på tidigare betade kalkpåverkade ängsbackar. Dessutom citerar Collinder (1909) en uppgift av J.G. Gunnarsson från Fränsta, som P. pratense f. nodosum men något belägg har inte hittats. I södra Sverige har vildtimotej såtts in i nygjorda vägkanter men härifrån saknas observationer, möjligen är den förbisedd.
Utbredning
Allmän i hela landskapet, men tunnar ut i skogsområdena.
Collinder (1909): allmän; talrikt.
Collinder (1909): allmän; talrikt.