vanlig backtimjan
Thymus serpyllum subsp. serpyllum
Mer information om arten
Backtimjan är en sydöstlig torrmarksväxt som är starkt knuten till kusten. Den har hos oss också en egendomligt avgränsad huvudförekomst i centrala kustområdet inom ett litet, kvadratmilstort område mellan Sundsvall, södra Timrå och östra Selånger. Backtimjan växer på solöppna, kulturnära hällmarker, någon gång på torra hyllor på några sydberg. Den växer i annuellsamhällen, men ofta på lite tjockare jordlager kring hällarna. Den är funnen både på surt och basiskt underlag och den kan ibland ses på artfattiga klippor med barrträdsförna. I havsnära miljö har den hittats på klippor tillsammans med t.ex. kärleksört Hylotelephium telephium och backtrav Arabidopsis thaliana, ofta i springor, men också på stabiliserad sand (Tynderö). Artens frånvaro i alnökalkområdet är anmärkningsvärd liksom frånvaron på Tynderölandet. (Den återkommer däremot vid havet strax norr om landskapsgränsen mot Ångermanland, då på diabasklippor.)
Backtimjan förekommer även på sydvända torrbackar, särskilt på sandig mark. Den kan bilda en stabiliserande matta på de torraste och solvarmaste fläckarna som på Sundsvallsåsen i Selånger Hällom. Arten tål att växa i rätt sluten vegetation och ses ibland i torra slåtterängskanter eller på småkullar i torrängsvegetation. Den tillhörde den äldre ängsvegetationen och ses idag inte nykolonisera, även om den någon gång hittats i en torr vägkant. Den är inåt klimatiskt begränsad och idag nog minskande genom överväxt av andra arter och markexploatering.

Första fynd

Först noterad av Hülphers (1758) som Thymus från Sundsvall. Äldsta belägg från Sundsvall 1858 (E. Ährling i UME).

Variation

Backtimjan varierar i bladform och skottbyggnad. Jalas (1947) urskilde fyra varieteter och flera former – bl.a. en ”f. medelpadensis Lyka ex Jalas” med ovanligt rundade blad, med typexemplaret från Selånger Töva, torr vägkant, 1911 (E. Carlsson i S). Tre av varieteterna har han själv angett från Medelpad. Dessa enheter anses inte idag ha någon systematisk betydelse och tycks också sakna geografisk eller ekologisk differentiering.

Utbredning

Spridd i centrala kustområdet. Utanförrastreringen noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där i kustområdet och dess grannskap; talrikt–mängdvis.

Lokaler

Njurunda 1913 (N. Östgren i S); Brämön 1883 (J.P. Linde i S); Haraberget 2006 (HL), 2007 (LS).
Alnö (H.W. Arnell enligt Collinder 1909); Bänkåsviken 1981 (HL); Åsberget i Släda 1987 (JL).
Hässjö Söråkers herrgård 1992 (HL).
Tynderö 1926 (R. Magnusson i S); Tolvösand 2004 (BP).
Selånger Töva 1911 (E. Carlsson i S).
Sättna (K. Arnell enligt Collinder 1909).
karta