Majbräken är en hos oss vanlig ormbunke i fuktig och något näringsrik skogsmark. Den följer framför allt skogens bäckar och åar men finns också i blöta granskogssluttningar, i tuviga sumpskogar och i lövkärr. Den vill gärna ha rörligt markvatten, men vid sjöstränder finns den också på annan sumpig mark och i lövbestånd. Den kan även ses i fuktiga lägen i bergsbranter, vid sippervatten t.o.m. på hyllor, t.ex. på Rankleven i Borgsjö. Majbräken är alltid rotad i fast mark och finns inte på torv eller gungfly. Den nyetablerar sig gärna i gamla skogsdiken och i ungskog på kärrig, igenväxande odlingsmark. Av och till koloniserar den fuktiga skogsbilvägsdiken, då gärna bland högörter och sly. Majbräken kan också förekomma på torr mark och ses ibland i skog på steniga eller blockiga ställen, t.ex. i rasmark och vid havet på strandklapper – malnar. Man kan också träffa på enstaka majbräkenstånd helt torrt och solöppet ute i odlingslandskapet. På betad mark kan den stå kvarlämnad intill någon sten eller invid ett röse. Någon gång hittad i torra diken, t.ex. vid banvall i Stöde Ede.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
ODLING. Majbräken ses av och till intagen och planterad mot gårdens norrvägg (troligen mest av misstag, i tron att det är den ståtligare strutbräken Matteuccia struthiopteris).
Utbredning
Collinder (1909): allmän; talrikt.