Kirskål har under det senaste halvseklet expanderat starkt och är idag vanlig i kust- och dalbygder. Tätortsborna känner den som ett besvärligt ogräs i sina rabatter och odlingar – den bildar enhetliga, vegetativt expanderande mattor som kväver annan vegetation. I äldre tid tycks den främst ha förekommit i ”finare” trädgårdar, som på herrgårdar, prästgårdar och bruk – troligen var den då också odlad som köksväxt. Den är sedan länge vanlig i Sundsvall, särskilt i äldre villaträdgårdar. Med dessa som spridningscentra har den gått ut i slänter och i vägkanter. Långspridningen har främst skett mellan trädgårdar med plantor och jord – arten blommar inte alltid hos oss – men också längs järnvägen. Kirskål växer på näringsrik mark, gärna i anslutning till lövhögar, mullrika slänter och liknade.
Kirskålen finns framförallt i samhällena, men den har också förekomster vid avlägsna skogstorp som Indal Hallstabodarna och Stöde Blåsttorpet söder om Ulvsjön. Den har t.o.m. noterats från mycket gamla och sedan länge övergivna fäbodar som Boltjärnsbodarna i Bodåsens nordostsluttning (väster om Tallåsen) i Borgsjö (Stolpe 1970). Man ser den också på ödetomter, jordtippar, industrimark m.m. Arten växer dessutom i naturlig vegetation på några lokaler. Där är dess ursprung osäkert. Dels förekommer den i några sydberg i sydöst, t.ex. Midskogsberget, Omsberget och Källåsen i Njurunda, dels i älvraviner i Njurunda och Ljustorp samt även vid en kalkrik bäck i Borgsjö.