skavfräken
Equisetum hyemale
Skavfräken har sina största förekomster på älvbrinkar och i nipkanter i de tjocka sedimenten längs Indalsälven, nedre Ljungan och Selångersån– Sättnaån. Den bildar där tätvuxna fält, som inte ger utrymme för annan vegetation men som samtidigt bidrar till att stabilisera mjälajorden i slänterna.
I skogsområden uppträder skavfräken däremot mer oregelbundet. Den dyker upp på åsar och andra glaciofluviala avlagringar helst på sluttande mark. Man ser den på sandiga och moiga kanter, gärna i anslutning till en bäck eller i strandnära skog. Den finns även på grov morän med tallskog, t.ex. i Haverö. Skavfräken gynnas något av kalk och näring, och när den uppträder på tallhed indikerar detta rikare förhållanden. Den kan även växa fuktigt ute på stränder, men då på väldränerat underlag, som grovt grus; den är dock någon gång t.o.m. sedd i myrkant. På kulturmark är skavfräken mest påtaglig längs vissa sträckor av banvallen, som t.ex. i Tuna och Stöde. Den växer där ofta helt solöppet och torrt. Någon gång ser man den i vägslänter och odlingskanter, då nästan alltid på grova sediment.
Denna art tycks ha ökat i senare tid. Neuman (1888a) anger t.ex. ”Alnö Carlsvik vid Smedjan; endast ett enda individ blef funnet, oaktadt jag ganska noga genomsökt fyndorten”. I dag är skavfräken ganska allmän på västra Alnön. Möjligen var arten tillbakahållen genom äldre tiders flitiga samlande.
I skogsområden uppträder skavfräken däremot mer oregelbundet. Den dyker upp på åsar och andra glaciofluviala avlagringar helst på sluttande mark. Man ser den på sandiga och moiga kanter, gärna i anslutning till en bäck eller i strandnära skog. Den finns även på grov morän med tallskog, t.ex. i Haverö. Skavfräken gynnas något av kalk och näring, och när den uppträder på tallhed indikerar detta rikare förhållanden. Den kan även växa fuktigt ute på stränder, men då på väldränerat underlag, som grovt grus; den är dock någon gång t.o.m. sedd i myrkant. På kulturmark är skavfräken mest påtaglig längs vissa sträckor av banvallen, som t.ex. i Tuna och Stöde. Den växer där ofta helt solöppet och torrt. Någon gång ser man den i vägslänter och odlingskanter, då nästan alltid på grova sediment.
Denna art tycks ha ökat i senare tid. Neuman (1888a) anger t.ex. ”Alnö Carlsvik vid Smedjan; endast ett enda individ blef funnet, oaktadt jag ganska noga genomsökt fyndorten”. I dag är skavfräken ganska allmän på västra Alnön. Möjligen var arten tillbakahållen genom äldre tiders flitiga samlande.
Första fynd
Först publicerad av Neuman (1888a) från Alnö Carlsvik. Äldsta insamling från Medelpad (utan lokaluppgift och datering) 1870-talet (M. Huss i UME).
Bygdenamn och bruk
Skäfte är växtens gamla svenska benämning och det har också varit dess gängse namn i Medelpad. Även skavgräs är ett känt folknamn i Torp och Borgsjö. Följande citat är hämtat ur Brandells sockenbeskrivning från Haverö (Brandell 1856): ”... Slutligen märkas i skogarne en mängd vattenpölar (lacuaeae) hvilka här kallas ”lokar”, såsom Klockareloken, Rödmyrsbergslokarne och en oräknelig mängd andra utan namn, hvilka icke skulle förtjena nämnas, om ej en fräkenart (Equisetum variegatum), som i orten kallas ”Skäfte”, växte på den sumpiga jorden omkring dem. Denna växt är icke allenast sällsynt (se Hartmans flora!) utan också genom sin sträfhet och styrka särdeles passande att begagnas vid rengörandet af träkäril, hvartill den ock i denna socken allmänt begagnas. På dessa ställen växer äfven Equisetum reptans.”
Brandells lokar tycks numera vara bortglömda och vilka Equisetum-arter som växer där har vi inte kunnat kontrollera. Namnet skäfte, beskrivningen och användningen passar mycket bättre på skavfräken än på smalfräken E. variegatum och man kan misstänka att förväxling föreligger.
Från samma socken berättade Gustaf Lindgren i Kölsillre: ”Tvager gjordes av skäfte, som togs från s.k. skäftestag. Dessa var ofta hemliga”. Att använda knippen av skavfräken för rengöring av träkärl har varit i allmänt bruk i landskapet; de användes t.ex. i fäbodar för rengöring av mjölktråg. Hårt hopbundna knippen av skäfte var också föregångare till sandpapper och smärgelduk. I Hantverksmuseet på Norra Stadsberget i Sundsvall finns ett sådant putsverktyg i fiolverkstaden.
Brandells lokar tycks numera vara bortglömda och vilka Equisetum-arter som växer där har vi inte kunnat kontrollera. Namnet skäfte, beskrivningen och användningen passar mycket bättre på skavfräken än på smalfräken E. variegatum och man kan misstänka att förväxling föreligger.
Från samma socken berättade Gustaf Lindgren i Kölsillre: ”Tvager gjordes av skäfte, som togs från s.k. skäftestag. Dessa var ofta hemliga”. Att använda knippen av skavfräken för rengöring av träkärl har varit i allmänt bruk i landskapet; de användes t.ex. i fäbodar för rengöring av mjölktråg. Hårt hopbundna knippen av skäfte var också föregångare till sandpapper och smärgelduk. I Hantverksmuseet på Norra Stadsberget i Sundsvall finns ett sådant putsverktyg i fiolverkstaden.
Utbredning
Tämligen allmän i centrala kustområdet, i Indalsälvens och Ljungans dalgångar samt i rikområdet i norra Borgsjö. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastrering).
Collinder (1909): här och där; sparsamt–mängdvis.
Collinder (1909): här och där; sparsamt–mängdvis.
Lokaler
Njurunda SV om Majbodarna 1970 (RL).
Alnö Tranviksbäcken (Collinder 1909), 1966, 1970 (RL).
Hässjö Fågelsången, Skäggsta 2004 (SG, RL, BP), 2005 (SG).
Tynderö Södra Våle (Sturesson 1994); Östra Kånkås 2004 (RL, SG).
Attmar Källmonsmyra 1961 (RL).
Ljustorp Fuske 1962 (RL).
Liden Stor-Skälsjön (Kvarnbaljen) vid Anderbergsbäcken 1979 (HL, RL).
Holm Hassjön 1982 (PAE); Gimåfors och Kistnäset i Holmsjön 1982 (HL, RL); Sandnäset 1960 (RL). Stöde Kvarnmyran O om Tjärnsjön 1982 (RF); Södra Gransjön 1978 (HL, RL).
Torp 1 km S om Stor-Olkahottsberget (O om Naggen) 1980 (L. Sohlin); Kosomyra S om Långåsen 1977 (RL); ONO om Stormörtsjön mellan Lickaso och Valso 1971 (RL); Hjältanstorp 1961 (RL); Alderängesån 1985 (HL).
Borgsjö Långtjärnsbäcken SO om Grästjärn (SO om Råsjö) 1981 (HL).
Haverö Västisveden (N om Byberget) 1970 (RL); Aspsjön 1982 (HL); Juån vid järnvägshållplatsen 1987 (HL); utloppet från Köljesjön 1981 (HL); Heden 1987 (HL); Hedbäcken 1976 (HL, RL); Myckelmyrtjärnen 1982 (C. Malmqvist).
Alnö Tranviksbäcken (Collinder 1909), 1966, 1970 (RL).
Hässjö Fågelsången, Skäggsta 2004 (SG, RL, BP), 2005 (SG).
Tynderö Södra Våle (Sturesson 1994); Östra Kånkås 2004 (RL, SG).
Attmar Källmonsmyra 1961 (RL).
Ljustorp Fuske 1962 (RL).
Liden Stor-Skälsjön (Kvarnbaljen) vid Anderbergsbäcken 1979 (HL, RL).
Holm Hassjön 1982 (PAE); Gimåfors och Kistnäset i Holmsjön 1982 (HL, RL); Sandnäset 1960 (RL). Stöde Kvarnmyran O om Tjärnsjön 1982 (RF); Södra Gransjön 1978 (HL, RL).
Torp 1 km S om Stor-Olkahottsberget (O om Naggen) 1980 (L. Sohlin); Kosomyra S om Långåsen 1977 (RL); ONO om Stormörtsjön mellan Lickaso och Valso 1971 (RL); Hjältanstorp 1961 (RL); Alderängesån 1985 (HL).
Borgsjö Långtjärnsbäcken SO om Grästjärn (SO om Råsjö) 1981 (HL).
Haverö Västisveden (N om Byberget) 1970 (RL); Aspsjön 1982 (HL); Juån vid järnvägshållplatsen 1987 (HL); utloppet från Köljesjön 1981 (HL); Heden 1987 (HL); Hedbäcken 1976 (HL, RL); Myckelmyrtjärnen 1982 (C. Malmqvist).
