hällebräken
Woodsia ilvensis
Mer information om arten
Hällebräken växer i springor på sydvända hällar och bergssidor och sitter mer solexponerat och torrt än de flesta ormbunkar. Den kan vara rotad i en spricka i en bergvägg eller sitta i mosstuvor på en hyllkant. Den tycks vara okänslig för berggrundens sammansättning och finns på både surt och basiskt underlag. I väster och norr är den mer eller mindre bunden till varma lägen i stora berg medan den i kustområdet också förekommer på mindre bergknallar och hällar i odlingslandskapet – den är t.ex. rätt vanlig på norra Alnön i kalkrika hällmarker. Den kan i öster också ses i tunna jordtäcken uppe på hällarna bland ettåriga vårväxter. Arten kan etablera sig i bergskärningar och någon gång på stenmurar, men mycket mera sällan än stenbräken Cystopteris fragilis. Den saknas på saltpåverkade strandklippor.

Första fynd

Först publicerad av Dusén (1881a) från Haverö Byberget. Äldsta belägg från Torp 1860 (C.O. Reuterman i GB).

Utbredning

Tämligen allmän i kustområdet och dalgångarna, spridd i skogsområdet.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt–talrikt.