vildpersilja
Aethusa cynapium
Vildpersilja sågs förr på barlast och som hamnväxt, på en lokal möjligen som ogräs. De två senast påträffade lokalerna ligger i närheten av gamla kajer där arten troligen växt kvar sedan barlastepoken.
Första fynd
Först publicerad av Olsson (1888) i närheten av Sundsvall. Äldsta belägg från Selånger och från Alnö Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S).
Utbredning
En sentida lokal.
Collinder (1909): tillfällig och sällsynt.
Collinder (1909): tillfällig och sällsynt.
Lokaler
Sundsvall 1903 (J.G. Gunnarsson i S); Kubikenborg på Långholmen 1962 (RL), utgången 1968; hamnen 1902 (P. Collinder i S); Norra Stadsberget 1952 (S. Grapengiesser i S).
Skön Fillan (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909); Sund (K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909).
Alnö Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S); Alvik (Collinder 1909).
Timrå Vivstavarv 1888 (L.M. Neuman i LD); Fagervik 1981 (CA); Östrand 1913 (K.A.G. Gredin i LD).
Selånger 1878 (K.A. Andersson i S).
Skön Fillan (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909); Sund (K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909).
Alnö Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S); Alvik (Collinder 1909).
Timrå Vivstavarv 1888 (L.M. Neuman i LD); Fagervik 1981 (CA); Östrand 1913 (K.A.G. Gredin i LD).
Selånger 1878 (K.A. Andersson i S).