majveronika
Veronica serpyllifolia
Majveronika är trots sin småvuxenhet ett konstant inslag i botten av nylägdor där annars kraftiga vallväxter dominerar. Den utvecklar sina blekblå blommor tidigt, innan vallgräsen hunnit upp – i Medelpad dock först i juni. De rotslående rosetterna tillväxer också på hösten efter slåttern. I äldre vallar avtar den med grästäckets slutenhet. Majveronikan finns också som ogräs i åkerkanter, trädesåkrar och andra (fleråriga) odlingar, helst på frisk till måttligt fuktig mark. Dessutom är den nästan alltid förhanden på gårdsplaner och i gräsmattor, även inne i tätorterna, gärna på nyanlagda eller störda fläckar. Den är också en av de tidigaste kolonisatörerna på öppen mineraljord, som igenlagda grävningar, utfyllnadsmassor, matjordstäkter, strandplaner osv.; man ser den även i botten av grustäkter.
Arten är vanlig i nygjorda diken men också pionjär på torra vegetationsfria vägkanter och vändplaner. Särskilt ser man den längs nyare skogsbilvägar. Mest växer den på mullfattiga jordar, och den är vanlig även i magra, sura trakter.
I naturlig vegetation uppträder majveronikan vid skogsbäckar på vegetationsfattiga ytor nära vattnet. Den tilltar vid kulturpåverkan av bäckarna, finns på fuktiga stigar i skogsmark och är vanlig t.ex. i fuktiga körskador på hyggen. Till synes naturligt växer den även på en sandig skogssjöstrand vid Torp Skallsjön och i en ravinbäck vid Liden Nilsböle. Även dessa naturliga populationer tillhör samma ras som den kulturspridda formen (enligt genomgång av insamlat material HL).
Arten är vanlig i nygjorda diken men också pionjär på torra vegetationsfria vägkanter och vändplaner. Särskilt ser man den längs nyare skogsbilvägar. Mest växer den på mullfattiga jordar, och den är vanlig även i magra, sura trakter.
I naturlig vegetation uppträder majveronikan vid skogsbäckar på vegetationsfattiga ytor nära vattnet. Den tilltar vid kulturpåverkan av bäckarna, finns på fuktiga stigar i skogsmark och är vanlig t.ex. i fuktiga körskador på hyggen. Till synes naturligt växer den även på en sandig skogssjöstrand vid Torp Skallsjön och i en ravinbäck vid Liden Nilsböle. Även dessa naturliga populationer tillhör samma ras som den kulturspridda formen (enligt genomgång av insamlat material HL).
Första fynd
Först publicerad av Fredrikson (1902) från Haverö Heden. Äldsta belägg från Torp 1861 (C.O. Reuterman i GB).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allmän; talrikt.
Collinder (1909): allmän; talrikt.