Majveronika är trots sin småvuxenhet ett konstant inslag i botten av nylägdor där annars kraftiga vallväxter dominerar. Den utvecklar sina blekblå blommor tidigt, innan vallgräsen hunnit upp – i Medelpad dock först i juni. De rotslående rosetterna tillväxer också på hösten efter slåttern. I äldre vallar avtar den med grästäckets slutenhet. Majveronikan finns också som ogräs i åkerkanter, trädesåkrar och andra (fleråriga) odlingar, helst på frisk till måttligt fuktig mark. Dessutom är den nästan alltid förhanden på gårdsplaner och i gräsmattor, även inne i tätorterna, gärna på nyanlagda eller störda fläckar. Den är också en av de tidigaste kolonisatörerna på öppen mineraljord, som igenlagda grävningar, utfyllnadsmassor, matjordstäkter, strandplaner osv.; man ser den även i botten av grustäkter.
Arten är vanlig i nygjorda diken men också pionjär på torra vegetationsfria vägkanter och vändplaner. Särskilt ser man den längs nyare skogsbilvägar. Mest växer den på mullfattiga jordar, och den är vanlig även i magra, sura trakter.
I naturlig vegetation uppträder majveronikan vid skogsbäckar på vegetationsfattiga ytor nära vattnet. Den tilltar vid kulturpåverkan av bäckarna, finns på fuktiga stigar i skogsmark och är vanlig t.ex. i fuktiga körskador på hyggen. Till synes naturligt växer den även på en sandig skogssjöstrand vid Torp Skallsjön och i en ravinbäck vid Liden Nilsböle. Även dessa naturliga populationer tillhör samma ras som den kulturspridda formen (enligt genomgång av insamlat material HL).