mattlummer
Lycopodium clavatum
Mer information om arten
Mattlummern är karaktäristisk för magra, hedartade marker och växer torrare och mer öppet än de andra lummerarterna. Den kan ofta vara svår att upptäcka när den revar sig meterlångt mellan och under ris och renlav. Då avslöjar den sig bara genom sporaxen, som sitter två och två på ett långt skaft och sticker upp ovanför laveller mosstäcket. I naturlig vegetation finns den främst i näringsfattig, talldominerad skog, på morän eller sandmoar. Den kan också dyka upp i mycket torr granskog. Ibland går den ned på sandstränder vid sjöar; ovanlig vid kusten men förekommer t.ex. i Indalsälvens delta.
Mattlummern är den mest kulturgynnade av lummerarterna och det är nog oftast på lokaler med mänsklig påverkan man först möter den, som längs stigar och körvägskanter eller i markstörningar ute på torra, magra hyggen. I skogsbyarna kan man också se den krypa fram i skogsbrynen eller ut på torra ängskanter, gärna intill någon sten.

Första fynd

Först publicerad av Grevillius (1895) från Hässjö Indalsälvens delta. Äldsta belägg från Torp 1860 (C.O. Reuterman i GB och UPS).

Variation

Endast subsp. clavatum, vanlig mattlummer är känd från landskapet. En form som går mot fjällens riplummer, subsp. monostachyon, med ett sporax på var stängel, har samlats vid en källa vid Haverö Dalsbotjärnarna 1985 (HL i S conf. ThK).

Utbredning

Allmän till tämligen allmän, men uppträder oregelbundet men kan också vara något förbisedd. Rätt vanlig i de sura områdena norr om Indalsälven, men blir mindre frekvent mot kusten och noteringar saknas från Alnö, Tynderö och Björkölandet i Njurunda.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.