nässelklocka
Campanula trachelium
Mer information om arten
Nässelklocka har idag en lokal och mycket begränsad utbredning i landskapet. Den förekommer sällsynt i de sydvända sluttningarna norr om sjön Marmen i Tuna, varifrån den är känd sedan tidigt 1800-tal. Dessutom finns en uppgift från angränsade del av Njurunda samt ett par från Timrå och Hässjö. Ett par mycket gamla uppgifter finns från Sättna och Indal. Arten är en sydlig, kalkgynnad ädellövskogsväxt. Hos oss är den sedd i små bestånd i en lövlund invid en bäck, under en bergkant, i en älvbrink samt i ett större bestånd solöppet i en landsvägsslänt. På dessa lokaler står den i lövförna på naken jord i torra lägen i sällskap med hassel Corylus avellana; i närheten finns lind Tilia cordata. Den har även dykt upp på en brandfläck efter röjning. Vissa populationer ter sig idag rätt stabila (LS) men arten är sårbar och dess fortlevnad på sikt ter sig ändå osäker.

Första fynd

Först publicerad av Laestadius (1824) från Tuna. Äldsta belägg från Tuna 1824 (L.L. Laestadius i S och UPS).

Variation

Nässelklocka uppträder här både med vita och blå blommor.

Utbredning

Sju sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt; talrikt.

Lokaler

Njurunda skogen N om Prästholmarna (vid Storsvedjan) (Wallentinus 1976).
Timrå 1937 (K. Holm i UME).
Hässjö Söråker 1980 (HS).
Tuna (L.L. Laestadius i S och UPS, Laestadius 1824); Målsta (Collinder 1909), 1957 (RL); Vivsta (vitblommig) 1961 (RL), 1982 (HL, RL), 2005 (LS); 250 m V om Viforsbron 1994–1998 (RL), 2004 (OH), 2005, 2006 (LS); Viforsen (delvis vitblommig) 1961 (RL); O om Viforsbron (Sjöström 1972), (Berg & Öhrling 1985); Bergom (Collinder 1909); Kvarnbäcken 1984 (RL), 1992 (HL, RL), 2005 (LS); 300 m SO om Långsjön 1979 (HL), 2005 (LS).
Sättna nära prästgården (J.A. Holm enligt Collinder 1909).
Indal (S. Axell enligt Collinder 1909).
Stöde 1950 (S. Blomqvist i S).
karta