Odon är anpassad till fuktig, hedartad mark. Den är en av dominanterna på rismyrar och i magra tallsumpskogar i skogsområdena tillsammans med dvärgbjörk Betula nana och kråkbär Empetrum nigrum, tuvull Eriophorum vaginatum m.fl. Odon växer kring öppna myrar, särskilt de fattigare, och på tuvor ute på myrarna. Den bildar ofta ett bälte i gränslandet mellan vattenfylld mark och fastmark på liknade sätt som klotstarr Carex globularis. En typisk ståndort är också sumpiga små kärr i barrskog och mindre gölar. Den är dessutom en regelbunden strandväxt vid näringsfattigare sjöar och tjärnar, ofta finns den även längs åar och bäckar. Den växer såväl bland block på utsatta stränder som i sumpiga tjärnkanter men går inte ut på gungfly. Vid kusten växer odon i hällkarskanter och i svackor i hällmarkstallskog.
Märkligt är att odon någon gång kan ses växa helt torrt på sandiga tallhedar. På gammal ängsmark kring gårdar brukar odon uppträda kring stenar och rösen och kan där bli mycket storvuxen trots att den växer utan synlig markblöta.