Inte många har uppmärksammat denna märkliga lilla ormbunke i våra gamla gräsmarker. Finns den gamla ogödslade grässvålen kvar på gårdsbacken är chansen ändå rätt stor att hitta den. Man skall söka låsbräken på magra, lågvuxna ängskanter och i torrbackar – hackslåttern, där stagg Nardus stricta ofta är en följeväxt. Arten är på kulturmark bunden till denna tidigare lieslagna och – genom årlig insamling av hö utan gödsling – utarmade mark. Denna biotop har de sista decennierna gradvis försvunnit och med den förekomsterna av låsbräken. Ännu kan man ändå hitta något exemplar vid besök i skogsbyar och vid fäbodar. Men även i kustbygd och dalgångar kan den någon gång leva kvar på äldre gårdstun, gräsbevuxna skogsgläntor, gamla gistvallar och en del betade, tidigare vanligen lieslagna, ängsmarker. Några gånger har låsbräken setts i nya vägkanter eller gräsmattor, t.ex. i Borgsjö och i Timrå i en kraftledningsgata i närheten av en alnögång (ett stråk av basiska alnöbergarter). Arten har också en förkärlek för rikare underlag.
Låsbräken har också sällsynt hittats i helt naturlig vegetation, nämligen i rika skogslundar, som under några sydberg och en örtrik bäckdal med guckusko Cypripedium calceolus nära Snöberg i Haverö. Vid havsstranden är den också någon gång sedd på gräsig sandmark som i Tynderö.