Rylens bladmattor kan tas för lingonris och kan därför lätt förbigås. Hos oss befinner sig arten vid sin nordgräns och är här sällsynt funnen i kustområdet upp till Torp. Vanligen ser man sterila mattor men enstaka blommande skott har dock under åren noterats på fem lokaler. Växtplatserna utgörs av örtrika, sydvända skogssluttningar, nästan alltid på blockig mark, ofta med trolldruva Actaea spicata som rikindikator. Den är funnen både i äldre granskog (Njurunda och Skön) och i tallskog (Timrå). Sistnämnda lokal hittades sedan den kalavverkats. På en annan lokal, nedanför Midskogsberget i Njurunda, tycks arten däremot ha gått ut efter kalavverkning. Rylen anses gynnad av brand och skogsbete men missgynnas av både kalavverkning och igenväxning. Den tycks vara på tillbakagång hos oss liksom i hela landet och är skyddsvärd.