strimsporre
Linaria repens
Strimsporre uppträder idag framförallt som järnvägsväxt. Som sådan tycks den ha ökat under det sista decenniet. Den växer i gles vegetation – vanligen som enda kärlväxt – i grovt singelgrus mellan syllar på bangårdarna och en bit längs spåret. I Sundsvall är den även funnen på en perrong. Den förekommer också någon gång på industrimark som vid Skön Ortvikens pappersbruk och Timrå Östrand och Vivstavarv. Dessutom har strimsporren hittats i en nordsluttande lägda vid Nolbybodarna väster om Svartvik i Njurunda, där den växte i övre kanten mot skogsbrynet. En isolerad förekomst (höspridd?), också på öppen mark, noterades intill en lada på en skogsodling i Indal. Collinder (1909) kände arten endast från barlast.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1870) som L. striata baserat på belägg från Sundsvall (C. Indebetou). Äldsta belägg från Skön Korsta 1877 (K.A.Th. Seth i LD, S och UPS).
Utbredning
Spridd inom kustområdet idag främst längs järnvägsnätet. I övrigt (utanför rastrering) noterad enligt nedan, men troligen finns idag fler längs järnvägsnätet.
Collinder (1909): på barlast.
Collinder (1909): på barlast.
Lokaler
Alnö Sågholmen (= Hörningsholmen) 1976 (RL).
Hässjö Bredinstorpet N om Fjäl 1984 (SP); Stavrevikens station 2008 (ES, HS).
Tynderö Stor-Sandviken 2004 (BP), 2007 (HS, ES).
Indal Gudmundstjärn 1977 (RL), 1977 (L. Andersson), 2000 (M. Karlsson).
Torp Byn vid järnvägen 1997 (HL).
Borgsjö Ånge bangården 1979 (HL), 1984 (BL), 1993, 2000 (RL).
Hässjö Bredinstorpet N om Fjäl 1984 (SP); Stavrevikens station 2008 (ES, HS).
Tynderö Stor-Sandviken 2004 (BP), 2007 (HS, ES).
Indal Gudmundstjärn 1977 (RL), 1977 (L. Andersson), 2000 (M. Karlsson).
Torp Byn vid järnvägen 1997 (HL).
Borgsjö Ånge bangården 1979 (HL), 1984 (BL), 1993, 2000 (RL).
