springkorn
Impatiens noli-tangere
Springkorn har sin främsta hemvist i raviner i sedimentområdena i öster och är en karaktärsart för Indalsälvens djupt nedskurna sidodalar. Arten är ettårig, fordrar näringsrik, mer eller mindre bar mark och hög luftfuktighet. Den är mycket känslig för uttorkning och ses nästan alltid i skugga. Den gynnas av instabila förhållanden, t.ex. jordskred, bäckdeltan, vårbäckarnas jordflytningar o.dyl. I ravinerna växer den i huvudsak på lera–mjäla i eroderade kanter. Springkorn finns även i vissa sydberg, då på mullrik, naken mark eller bland block i lövlund.
I kustområdet växer den i lummiga, nedskurna bäckar, där man på våren kan se karaktäristiska mattor av de påfallande stora hjärtbladen på groddplantorna. Arten är värmekrävande och möjligen även kalkgynnad, då den är särskilt vanlig i Alnö, Hässjö och Tynderö, främst i bäckdalar som mynnar mot havet. Den är sannolikt västerut begränsad av både klimat och avsaknad av lämpliga ravinmiljöer. Liksom en del andra skuggföredragande växter, t.ex. skuggviol Viola selkirkii, blommar springkorn rikligt när den hamnar i ljuset, t.ex. vid röjning. Till skillnad från våra två andra arter i släktet har springkorn ingen tendens att gynnas av människan och ses inte på kulturmarker.
I kustområdet växer den i lummiga, nedskurna bäckar, där man på våren kan se karaktäristiska mattor av de påfallande stora hjärtbladen på groddplantorna. Arten är värmekrävande och möjligen även kalkgynnad, då den är särskilt vanlig i Alnö, Hässjö och Tynderö, främst i bäckdalar som mynnar mot havet. Den är sannolikt västerut begränsad av både klimat och avsaknad av lämpliga ravinmiljöer. Liksom en del andra skuggföredragande växter, t.ex. skuggviol Viola selkirkii, blommar springkorn rikligt när den hamnar i ljuset, t.ex. vid röjning. Till skillnad från våra två andra arter i släktet har springkorn ingen tendens att gynnas av människan och ses inte på kulturmarker.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1894) från Alnö mellan Pottäng och Ås. Äldsta belägg från Skön Korsta 1877 (K.A.Th. Seth i UME).
Utbredning
Tämligen allmän i centrala och norra kustområdet, längs Indalsälven och längs Ljungan nedom Matfors i Tuna. Noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där i dal- och kustbygderna; måttligt.
Collinder (1909): här och där i dal- och kustbygderna; måttligt.
Lokaler
Hässjö Åvike 1956 (K. Holm i LD).
Attmar Klövberget 1980 (PAE).
Tuna berget N om Lill-Hällsjön 1980 (HL).
Sättna Norafors 1984 (HL); Nora vid ån 1984 (HL).
Ljustorp Höglandsberget 1980 (HL), 1983 (RL); Mjällån vid stigen till Långnäsmon 1980 (HL).
Stöde Kärvsta 1904 (C.A. Nordlander i UPS); Ede 1915 (C.A. Nordlander i UPS); Bergdalen 1981 (HL).
Torp Hundberget (NV om Torpshammar) 1959 (RL).
Attmar Klövberget 1980 (PAE).
Tuna berget N om Lill-Hällsjön 1980 (HL).
Sättna Norafors 1984 (HL); Nora vid ån 1984 (HL).
Ljustorp Höglandsberget 1980 (HL), 1983 (RL); Mjällån vid stigen till Långnäsmon 1980 (HL).
Stöde Kärvsta 1904 (C.A. Nordlander i UPS); Ede 1915 (C.A. Nordlander i UPS); Bergdalen 1981 (HL).
Torp Hundberget (NV om Torpshammar) 1959 (RL).
