teveronika
Veronica chamaedrys
Teveronikan med sina klarblå blommor är en av ängarnas trognaste basväxter. Den är vanlig, men finns ofta fläckvis, i allehanda gräsmarker, både betes- och slåtterängar, och är ett konstant inslag också bland högörter i gamla lägdor. Arten föredrar solöppen, torr mark men finns ofta kvar i uppkommen lövskog. Den finns även i ej skötta gräsmattor och längs vägrenar, under buskar, i bryn och andra kanter. Trots sin ringa storlek är den ej så beroende av hävd utan tycks gynnad av gammal fjolårsförna som den gärna etablerar sig i. Den gror också på småtuvor, t.ex. jordmyrtuvor eller gamla gräs- och starrtuvor. Inte heller är den missgynnad av gödning. Teveronikan finns ofta i kulturnära barrskog, mest i sydvända backar eller längs stigar. Möjligen är den naturlig i vissa lågörtsgranskogar med piprör Calamagrostis arundinacea, t.ex. under sydberg, som i Njurunda Midskogsberget och Borgsjö Rankleven. Den är också sedd i rik albård vid havet på Granön i Tynderö. Vid älvarna finns den i strandbrinkar och på nipryggar.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1895) från Hässjö. Äldsta belägg från Sundsvall Hasselbacken 1867 (S. Axell i LD).
Bygdenamn och bruk
Barn kallar teveronikans ”pillerögda” blommor för mormors glasögon – här, liksom på många andra håll.
Variation
Teveronikan ses någon gång med vita blommor.
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.