Kärrfibbla är en av de rika sumpskogarnas karaktärsväxter. Man kan se dess bladskott i mängd sticka upp ur mattor av viteller brunmossor. Den är typisk för kärriga grundvattenutflöden i skogen, särskilt på bergssluttningar, där den växer på ordentligt blöt men fast mark, särskilt i bäckursprung, små skogsraviner, kring källvatten och i starkt översilad skog. Den finns även i alkärr och annan lövsumpskog, följer skogsbäckar och står i skuggiga partier av åarna, gärna på sipperytor i brinkar och i kärriga partier. Däremot brukar den saknas vid större öppna vattendrag.
Dessutom finns kärrfibblan i myrkanter, helst i drag från fastmarken och i sluttande småkärr. I trädbevuxna rikkärr ses den också ute på myren i höljor och tuvkanter. Vid kusten och i dalgångarna är den ovanligare men förekommer där i älv- och bäckraviner. I mycket rik skogsmark, t.ex. på Seleboåsen i Sättna, tycks den kunna växa relativt torrt. Ibland står den mer solöppet på försumpad, sluttande ängsmark, då gärna i vitmossa. Blomningen ökar ofta efter avverkningar; annars är arten föga gynnad av ingrepp, men den kan kolonisera mossklädda sippervattenytor i diken längs nyare skogsbilvägar.