Åkermynta är ganska variabel i sitt uppträdande men omisskännlig genom sin mintdoft, starkast vid gnuggning av bladen. Den uppträder i naturlig vegetation på stränder, oftast i något näringsrikare miljö och helst på sedimentjord. Den står i gles vegetation på strandens nedre del, inte sällan periodvis under vatten, både längs älvarna och på vissa, öppna åstränder. Arten gynnas av växlande vattenstånd, strandbete och annan kulturpåverkan som håller tillbaka storvuxnare arter. Den kan även tåla viss onaturlig reglering. Man kan se den mellan stenar i forspartier och på svämjord i mindre vattendrag, mer sällan i mindre, solöppna kulturbäckar och vattenförande diken – då mest i kustnära trakter som i Hässjö och Tynderö. Åkermyntan förekommer ibland på sjöstränder med instabila förhållanden, främst i medelrika miljöer. Vid havet finns den i sötvattenpåverkade sedimentvikar, oftast vid bäckutlopp.
Åkermyntan är dessutom ett vanligt ogräs i odlingar i hela landskapet och kan bli ymnig på fuktig, trädad jord eller i sumpiga eller strandnära åkerkanter. Den kan också växa helt torrt, som i ett sandigt trädgårdsland eller i en matjordstäkt vid Skön Målås. Den har setts dyka upp i källdrag på kulturmark och någon gång i en vägkant, som i Holm Loviken.