höskallra
Rhinanthus angustifolius
Höskallran med sina karaktäriskt lysande gulvita stödblad är idag en raritet i landskapet. Den har i sen tid hittats i naturlig vegetation på havsstrand i Tynderö (och Hässjö), och dessa förekomster hänger samman med andra på havsstränder både norr och söder om landskapet. I denna miljö växer den på artrika, mer eller mindre kalkpåverkade strandavsnitt; troligen är båda påverkade av alnökalk och på en lokal är skalgrus påvisat. Den växer i artrik vegetation på strandens mellersta zon. Dessutom är den funnen vid järnvägen i Borgsjö Ovansjö. Järnvägsförekomsten ansluter till några nutida förekomster längs järnväg i östra Jämtland. Märkligt nog finns även en notering redan av Collinder från järnvägen vid Borgsjö Dysjön, inte långt från den sentida lokalen – men sjuttio år tidigare. Dessutom finns en sentida uppgift från en vägkant i Haverö.
I äldre tid var höskallran betydligt mer utbredd i landskapet. Den tycks ha varit spridd i kustbygdens och dalgångarnas jordbruksbyar. Hur den växte då vet vi lite om men en uppgift finns från rågåkra i Timrå; sannolikt var den framförallt ett åkerogräs.
I äldre tid var höskallran betydligt mer utbredd i landskapet. Den tycks ha varit spridd i kustbygdens och dalgångarnas jordbruksbyar. Hur den växte då vet vi lite om men en uppgift finns från rågåkra i Timrå; sannolikt var den framförallt ett åkerogräs.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1861), som R. major baserat på belägg från Sundsvall (E. Ährling). Äldsta belägg från Sundsvall 1892 (J.H. Lidholm i S).
Variation
Höskallran uppträder i flera underarter. Havsstrandspopulationen tillhör sannolikt den sent blommande subsp. serotinus, höstskallra. På en lokal (HL, Tynderö Åstön vid Laxboudden) har frön insamlats som har mycket bred vingkant vilket ger stöd för detta. Förekomsten vid järnväg i Borgsjö tillhör subsp. apterus, åkerskallra, vars frön nästan inte har någon vingkant alls (HL conf. ThK). Troligen tillhör också flertalet av de äldre förekomsterna denna underart. Möjligen har också den tidigblommande slåtterängsformen subsp. vernalis, äkta höskallra, funnits i landskapet i äldre tid; en kollekt från Stöde 1911 (C.A. Nordlander), insamlad redan 12 juli, tillhör sannolikt denna underart. De två sistnämnda underarterna anses vara på stark tillbakagång i hela landet.
Utbredning
Ca åtta sentida lokaler varav en för subsp. apterus.
Collinder (1909): här och där; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där; måttligt–talrikt.
Lokaler
Njurunda Brämön (J. Linde enligt Collinder 1909); Myrbodarna 1903 (P. Collinder i S); Komministerbostället 1911 (O. Östgren i S); Bodvallstjärn O om Mingen 1920-talet (I. Sahlin).
Sundsvall (E. Ährling enligt Hartman 1861).
Timrå Orsil 1907 (K.A.G. Gredin i LD, Collinder 1909); Märlo (K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); ej sällsynt i rågåkrar (K.A.G. Gredin enligt Collinder ms).
Hässjö (K. Arnell enligt Collinder 1909); Bondhamnsviken 1997 (SG); Åvike bruk (H.W. Arnell enligt Collinder 1909); Gasabäck 1997 (SG).
Tynderö (K. Arnell enligt Collinder 1909); viken S om Storhamn på Åstön 1997 (SG); vid Laxbodsand (på sydsidan av Åstöns nordvästra udde på skalgrusbank) 1970 (RL); Näset 1978 (HL); Granöskären 1997 (SG); Våle vid Tolvösanden (Sturesson 1994).
Tuna (K. Arnell enligt Collinder 1909).
Selånger prästgården (K.A.Th Seth enligt Collinder 1909).
Liden tämligen allmän (S.J. Enander enligt Collinder 1909).
Stöde 1908 (G. Peters i S), 1908 (N. Johnsson i S); Österlo 1906 (K. Johansson i UPS); Svedjan 1905 (C.A. Nordlander i UPS); Bergdalen och Ede (Collinder 1909).
Torp tämligen sällsynt (H.W. Arnell enligt Collinder 1909).
Borgsjö Gubbyn (Eva Collinder enligt Collinder 1909, v. aptera); Ede Nybodar enstaka (Stolpe 1970) avser troligen Sillerbodarna; Sillerbodarna 1969 (J. Stolpe); Dysjön längs järnvägen (Collinder 1909); Ovansjö 500 m SV om Håtjärn N om övre järnvägsövergången (V om Ånge) 1977 (HL, subsp. apterus conf. LE & ThK), 1982 (HL), 1986 (HL, RL).
Haverö Viken (Sahlin 1949); Heden (allmän) (Fredriksson 1902).
Sundsvall (E. Ährling enligt Hartman 1861).
Timrå Orsil 1907 (K.A.G. Gredin i LD, Collinder 1909); Märlo (K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); ej sällsynt i rågåkrar (K.A.G. Gredin enligt Collinder ms).
Hässjö (K. Arnell enligt Collinder 1909); Bondhamnsviken 1997 (SG); Åvike bruk (H.W. Arnell enligt Collinder 1909); Gasabäck 1997 (SG).
Tynderö (K. Arnell enligt Collinder 1909); viken S om Storhamn på Åstön 1997 (SG); vid Laxbodsand (på sydsidan av Åstöns nordvästra udde på skalgrusbank) 1970 (RL); Näset 1978 (HL); Granöskären 1997 (SG); Våle vid Tolvösanden (Sturesson 1994).
Tuna (K. Arnell enligt Collinder 1909).
Selånger prästgården (K.A.Th Seth enligt Collinder 1909).
Liden tämligen allmän (S.J. Enander enligt Collinder 1909).
Stöde 1908 (G. Peters i S), 1908 (N. Johnsson i S); Österlo 1906 (K. Johansson i UPS); Svedjan 1905 (C.A. Nordlander i UPS); Bergdalen och Ede (Collinder 1909).
Torp tämligen sällsynt (H.W. Arnell enligt Collinder 1909).
Borgsjö Gubbyn (Eva Collinder enligt Collinder 1909, v. aptera); Ede Nybodar enstaka (Stolpe 1970) avser troligen Sillerbodarna; Sillerbodarna 1969 (J. Stolpe); Dysjön längs järnvägen (Collinder 1909); Ovansjö 500 m SV om Håtjärn N om övre järnvägsövergången (V om Ånge) 1977 (HL, subsp. apterus conf. LE & ThK), 1982 (HL), 1986 (HL, RL).
Haverö Viken (Sahlin 1949); Heden (allmän) (Fredriksson 1902).
