Rödklöver odlas i vall sedan åtminstone ett par hundra år. Efter odlingen växer den kvar i lägdorna och finns även kvar i sedan länge övergivna och igenväxande fält. Dessutom finner man rödklöver i mer naturlig ängsmark, särskilt på betad mark, där den gynnas av markblottor och gödning. Något ser man den också i gammal slåttermark, men den är då småvuxen och står helst i störningar. Rödklöver växer ofta kring uthus och ladugårdar och kan följa stigar och körvägar långt ut i skogsmarken, till och med ut på tallhedar.
Rödklöver är också en av våra vanligaste vägkantsväxter. Den finns såväl på nya vägslänter längs större vägar som i kanten av torra skogsbilvägar och mindre byvägar, speciellt vanlig är den på vändplaner och mindre använda skogsbilvägar. Den kan följa miltals i torrt grus nära körbanan. Den är även vanlig på industrimark, grustag och grovt utfyllnadsmaterial. Ibland kommer den in på kulturpåverkade grus- och sandstränder, som i Torp Hammar. Rödklövern saknas i naturliga växtsamhällen men anses ha funnits här även före vallodlingens början.