Linne (1755) anger namnet Jungfru Marie kåpa från Medelpad för daggkåpan som då uppfattades som en art. Benämningen Marie kåpa är känd från flera socknar Hässjö, Selånger, Liden, Holm och Borgsjö. I Liden var namnet fortfarande i bruk på 1940-talet (RL). Daggskål i Holm, kåpblan i Attmar och Borgsjö samt Jungfru Marie fôrklä är andra gamla medelpadska namn. Rietz (1867) anger namnet skokka från Medelpad. Namnet kan ansluta till verbet skocka, som i medelpadskan betyder att göra en grop för uppsamling av något, t.ex. vika upp och hålla fram förklädet. Abraham Hülphers (1771) skriver från Sättna: ”solens nedgång slutes av Alchemilla trifol. prat. och flera örter då de sammanlägga sina blad”.

Alchemilla-släktets närbesläktade arter kartlades för vårt landskap redan av Collinder (1909), som anger elva arter. Idag har ytterligare åtta tillkommit. Daggkåporna har inte konsekvent noterats under inventeringstiden och utbredningen är ännu ofullständigt känd. En del insamlat material har granskats av Stefan Ericsson, SE, UME.
Av Alchemilla-arterna tycks A. glabra, A. wichurae, A. glomerulans, A. murbeckiana, A. filicaulis, A. oxyodonta förekomma naturligt i landskapet vid bäckar och i andra fuktiga miljöer, medan övriga arter är kulturberoende. Flera av de indigena arterna har dock sina huvudförekomster på kulturmark. Dessa arter saknar mer eller mindre utstående hår och förekommer också naturligt i fjällen.
Förutom de kända arterna nedan förekommer åtminstone två ännu obeskrivna taxa i landskapet, nämligen A. eversiana och A. norvegica.