Blåklint var i äldre tid ej ovanlig i åkrar (åtminstone gäller detta kusten och dalbygderna). Arten anses ha varit mycket bunden till rågåkrar – insådd med höstrågen grodde den på hösten och blommade före skörden nästföljande år. Den försvann som åkerogräs med rågodlingens upphörande; det senaste fyndet i rågåker är från 1970, men redan på 1930–40-talet var den troligen i stort sett borta. – Idag odlas blåklinten inte sällan som prydnadsväxt, ibland i avvikande former och färger. Ett par aktuella fynd på jordhögar och utfyllnader beror säkert på tillfällig förvildning.