Harstarr möter man i första hand längs fuktiga körvägar, såväl i odlingstrakter som i skogsmark, där den gärna växer i gropar i spåren. Den hör hemma på sliten och trampad mark med gles vegetation, har små anspråk på underlaget och är lika vanlig i sura trakter som i rikare. Man kan även hitta den i tätare vegetation, i fuktiga svackor i vallar, lägdor och i kanten av små kulturkärr, gärna också på markblottor i beteshagar. Även vid stränder tycks den vara beroende av mänsklig påverkan och finns t.ex. i snåren kring båtbryggor, på stigar och i låg gräsmark vid badplatser. Idag sprids harstarren längs skogsbilvägar, sannolikt med fordon, och är typisk på vändplatser och längs torrare diken. Den är en snabb kolonisatör och går även ut i traktorspår på hyggen och i kraftledningsgator. Harstarr kan stå torrt som pionjär i ett grustag, men föredrar fuktfläckar. Den kan dyka upp i blöt jord på schaktningsytor och utfyllnader. Någon gång har den setts som trädgårdsogräs, t.ex. i Sundsvall.