Strandråg ger karaktär åt sandiga, grusiga och blockiga havsstränder. I den övre delen av sådana stränder brukar strandrågens blågröna ruggar stå täta. Ofta växer den rätt ensam mellan grova block eller i tjock sand där det kraftiga rotsystemet ger den fäste djupt ner i marken. Vid bebyggelse, t.ex. fiskelägen och sommarstugor, kan den också vara spridd utanför strandzonen. Den är vanligast vid den yttre, saltare kusten; mer ovanlig i utsötade vattenområden.
Med början i slutet av 1970-talet har strandrågen dessutom börjat dyka upp längs de större vägarna i landskapet. Den står då i stora ruggar i gruset närmast den asfalterade vägbanan. I första hand är det vid de stora genomfartsvägarna den har spridits, men senare också något efter mindre vägar. Under 2000-talet har slåttern längs vägkanterna gjort den mindre påtaglig och sannolikt har den också minskat något.
Huruvida saltning av vägarna har bidragit till spridningen är osäkert; arten finns t.ex. spridd längs vägar även upp mot fjällen, långt utanför saltningsområdet.