Svalting hör främst hemma i låglandets näringsrika vattendrag men följer rikare åar en bit från dalgångarna. Vid större vattendrag växer den ofta i grunda småvikar bland gles sjöfräken Equisetum fluviatile, eller i forspartier och kvisslor med varierande vattenföring. Den finns också i bäckar i öppen odlingsmark, gärna bland sten. Vid sjöar står den helst vid bäck- och åmynningar där organiskt material ansamlas; i skogsområden är den ofta inskränkt till denna miljö. Svalting finns också vid sötvattenpåverkade havsstränder, som vid utlopp i skyddade vikar eller i växelblöta vattenrika strandkärr. Den kan även ses i vattenförande diken och koloniserar gärna fiskdammar. Svalting klarar måttliga vattenståndsregleringar och gynnas av eutrofiering.
Arten är anpassad till växlande vattenstånd och mycket variabel i växtsättet. Den kan ses i förkrympt form i små, på sommaren uttorkade, strandnära pölar, lokar, men den kan också bli monstruöst storvuxen t.ex. i näringsrika utlopp vid havet, som i Timrå Sjösvedjan. Någon gång ser man den i submers form i rinnande vatten.