Gulvial är en av våra allmännaste kulturmarksarter men är ändå lite känd till namnet och sammanblandas ofta med den betydligt ovanligare käringtanden Lotus corniculatus. Gulvial är vanlig i torra till friska lägdor; den tilltar i frekvens om dessa får ligga några år och lever kvar i obrukade fält. Den ingick åtminstone tidigare till stor del i höskörden och är allmän i slåtter- och betesängar, på vägrenar och i torra skogsbryn. Den tilltar om hävden upphör på ängsmark och tillhör igenväxningsarterna på torrare mark och lever kvar även i slyskog.
Stora bestånd av gulvial växer också i nygjorda mineraljordsslänter längs vägarna och på vändplaner, då mest på torr, näringsfattig jord. På rent singelgrus, bland sprängstensmassor eller grusgropar kan den ensam förekomma i stora mattor. Den är också vanlig kring kulturpåverkade sjöstränder och i strandbrinkar. Den växer ibland i albårder som vid Ljungan eller på tuvor på strandängar som vid Ovansjöån i Borgsjö. Den kan också följa stigar och körvägar, t.ex. på tallhed vid Svedje i Timrå, och är idag inte ovanlig på hyggen. Arten tycks sakna naturliga förekomster men ses sporadiskt i sydberg på vittringsgrus med andra ärtväxter som i Getberget i Torp. Sådana förekomster är sannolikt sekundära.