stor sötväppling
Melilotus altissimus
Stor sötväppling är inkommen i hamnarna som barlastväxt och betraktades som naturaliserad redan av Neuman (1885a). Den lever fortfarande kvar på eller i närheten av flera gamla kajplatser, någon gång i stora bestånd t.ex. i Njurunda Klampenborg (Dårholmen). Däremot har den knappast alls spridit sig till nya lokaler och är troligen minskande.
Första fynd
Först publicerad av Neuman (1885a), som Melilotus officinalis. Äldsta belägg från Timrå Vivstavarv 1887 (J.A. Holm i GB).
Utbredning
Sex sentida lokaler.
Collinder (1909): flerstädes naturaliserad på barlastplatser; talrikt.
Collinder (1909): flerstädes naturaliserad på barlastplatser; talrikt.
Lokaler
Njurunda Svartvik vid herrgården och industrispåret 1978 (HL i S conf. ThK), 1996 (HL), (RL); Klampenborg (Dårholmen) 1962–1993 (HL i S conf. ThK, RL).
Sundsvall barlastplats 1926 (N. Nordenborg i S); Hamnen 1927 (T. Arwidsson i S); Mons gamla sågverk 1936 (S. Blomqvist i S).
Skön Petersvik 1896 (J. Rylander i LD det. P. Lassen); Fillan 1999 (HL).
Timrå 1906 (K.A.G. Gredin i LD det. P. Lassen, GB och UPS); Östrand 1978 (HL); Vivstavarv 1887 (J.A. Holm i GB), 1890 (K. Holm i LD det. P. Lassen), 1903 (F. Ringius i S), 1961–1980 (RL), 1983–1997 (HL).
Hässjö Sörvik 1995 (HS), 2005 (HS, ES).
Sundsvall barlastplats 1926 (N. Nordenborg i S); Hamnen 1927 (T. Arwidsson i S); Mons gamla sågverk 1936 (S. Blomqvist i S).
Skön Petersvik 1896 (J. Rylander i LD det. P. Lassen); Fillan 1999 (HL).
Timrå 1906 (K.A.G. Gredin i LD det. P. Lassen, GB och UPS); Östrand 1978 (HL); Vivstavarv 1887 (J.A. Holm i GB), 1890 (K. Holm i LD det. P. Lassen), 1903 (F. Ringius i S), 1961–1980 (RL), 1983–1997 (HL).
Hässjö Sörvik 1995 (HS), 2005 (HS, ES).
