flädervänderot
Valeriana sambucifolia
VARIATION. Denna, vår vanligaste vänderot, har vi tidigare uppfattat som flädervänderot Valeriana sambucifolia subsp. sambucifolia. Enligt senare undersökningar av bl.a. A. Pedersen anses vår population i stället tillhöra Valeriana sambucifolia subsp. procurrens hårvänderot (ThK muntl.). Ytterligare studier av våra Valeriana-förekomster behövs för att helt klargöra deras taxonomi.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) som V. officinalis var. sambucifolia från Haverö Hällbäcken.
Bygdenamn och bruk
”Tivelbast och vänderot står allt ont emot” är en ramsa som meddelats av Selma Öhlén i Borgsjö.
Variation
VÄXTMILJÖ. Hårvänderot är en av högörterna som pryder landskapets många bäckar. Med blekrosa blomklasar markerar den vattenvägar och blötmarker under högsommaren. Den finns vanligen bara på ordentligt vattenrik mark, helst i skuggiga svackor, där även luftfuktigheten är hög. Vid bäckar och åar står den i grus eller bland stenar nära vattnet, ofta på tidvis översköljd mark; i lugnsträckor också mellan tuvor och i torvjord. I forsavsnitt kan den växa i klippspringor. Vid större vattendrag och älvar står den även i fuktiga albårder och invid avsnörda fåror. Hårvänderoten uppträder också i ravinmiljöer och som kolonisatör på sedimentbankar, t.ex. efter Ljustorpsån–Mjällån. Någon gång ses den i översilad granskog, gärna nordvänd, t.ex. i Birstabergets norrslutning i Skön, eller i alkärr och annan tidvis vattendränkt sumpskog, t.ex. vid genomrinning av en bäck. Den ses dock mer sällan i bäckursprung där t.ex. kärrfibbla Crepis paludosa och humleblomster Geum rivale är vanliga. Underarten kan tillfälligt gynnas av jordblottor på blöta hyggen och är typisk på uppkastad torvjord i skogsdikeskanter.
Ibland växer den i lövlund vid bergroten under sydberg som i Sättna Rösåsberget. I Borgsjö Rankleven finns den även på de fuktiga, nordvända klipphyllorna i själva branten. Vid sjöstränder återfinns den främst vid vattendrags in- och utlopp. Den förekommer även vid havet, i sötvattenspåverkade vikar med gråal Alnus incana, i strandnära fuktsvackor, bäckutlopp o.s.v. I odlingsbygden uppträder den ofta i nedskurna bäckdalar men kan också kolonisera vattenförande diken och anslutande vägslänter där den kan stå torrare i näringsrik jord. Den kan likaså förekomma i fuktstråk på igenväxande odlingsmark.
Ibland växer den i lövlund vid bergroten under sydberg som i Sättna Rösåsberget. I Borgsjö Rankleven finns den även på de fuktiga, nordvända klipphyllorna i själva branten. Vid sjöstränder återfinns den främst vid vattendrags in- och utlopp. Den förekommer även vid havet, i sötvattenspåverkade vikar med gråal Alnus incana, i strandnära fuktsvackor, bäckutlopp o.s.v. I odlingsbygden uppträder den ofta i nedskurna bäckdalar men kan också kolonisera vattenförande diken och anslutande vägslänter där den kan stå torrare i näringsrik jord. Den kan likaså förekomma i fuktstråk på igenväxande odlingsmark.
Utbredning
Allmän i hela landskapet, men sannolikt mindre frekvent på den flacka havsstranden söder om Lörudden i Njurunda.
Collinder (1909): allmän; måttligt.
Collinder (1909): allmän; måttligt.