Jolstern lokaliserar man lättast i oktober–november, när honbuskarnas hängen öppnar sig och bildar ulliga silhuetter i det svaga senhöstljuset.
Man ser då att jolster är inblandad i lövvegetationen på nästan all vattenrik men fast mark. Den bildar däremot aldrig större rena bestånd. Vanligast är den på något näringsrikare stränder, där den ofta blir trädformig; den saknas inte heller i de fattigaste skogsområdena men är då ofta småvuxen och buskformig. Den ingår som en av arterna i lövbården runt sjöar och längs älvar, åar och större bäckar, och man kan även träffa på den på havsstranden. Grovstammig jolster hittar man också i blöta, rikare sumpskogar; särskilt vanlig och storvuxen är den i missne- och klibbalkärr i kustområdet. Jolster förekommer också i myrarnas utlopp och i vattenflöden i myrkanter – i torrare rikkärr går den dessutom ut på myrplanet (Borgsjö). Den är knappast gynnad av kulturpåverkan, men man kan finna den i vattenförande diken och vid bäckar eller i blöta kärr i kulturlandskapet.