Ängskovall är – liksom skogskovall M. sylvaticum – en ettårig växt som årligen förmår gro i den täta barrskogsmattan. Ängskovallen är karaktäristisk för magra, ljusa skogar, där den främst finns på torr mark. Den förekommer mest i öppningar och störningar i vanlig blåbärsgranskog och gynnas av röjningar och blir frekvent på hyggen. Den finns även i torr moräntallskog, liksom i hällmarkstallskog där den gärna sitter i hällkarens kanter och på störda lavmattor. Dessutom förekommer ängskovallen på myrar, framförallt i fattigkärrens kanter och på tuvor. Den växer i mager tallsumpskog och på tallmossar och gärna i bältet av klotstarr Carex globularis i kanten mot fastmarken. Också på stränder finns den, i den övre delen ovan högsta vattenlinjen, t.ex. vid skogssjöar eller på klapperstensfält och klippor vid havet.
På kulturmark är den vanlig i kanten av småvägar och stigar, ofta tillsammans med skogsris. Den förekommer också mer öppet på magra gamla ängskanter och i skogsbryn.