Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta belägg från Medelpad (utan närmare lokalangivelse) 1870 (L. Borén i UPS).

Man har alltid ansett att bladen hos groblad påskyndat groningen (läkningen) av sår. Från Indal berättas t.ex. att ”groblan var den första växt som man kom i kontakt med när man som barn hade skrubbat knän och armbågar” (Ruth Billström). Från Attmar anges: ”om grobladets undersida lades på såret så drogs varet ut, lades bladets översida på såret så läktes det” (Elfving m.fl.). Seden att använda groblad vid sårbehandling har praktiserats ute i bygderna ända fram till 1950-talet, t.ex. i Borgsjö (Gulliksson 1955).

Grobladet representeras hos oss av åtminstone två underarter, det kulturspridda gårdsgrobladet subsp. major och det sannolikt inhemska kustgrobladet subsp. winteri. Den tredje underarten åkergroblad subsp. intermedia, som är näringskrävande, har ännu inte säkert påvisats i landskapet även om osäkra uppgifter finns från havsstränder. Dessutom finns ett ark med P. major subsp. intermedia samlat 1870 av L. Borén conf. M. Hjertsson i Medelpad utan närmare lokalangivelse.