kustsaltgräs
Puccinellia capillaris
Mer information om arten
Saltgräs tillhör våra mest okända växter men den har en alldeles speciell ekologisk nisch. Det är en av de allra första pionjärerna på klippor vid havet. Där koloniserar det i klippspringor när dessa kommit upp ur vattnet p.g.a. landhöjningen. Det är framförallt i yttre havsbandet som man hittar det och i denna miljö uppträder arten regelbundet. Det är dock även sett så långt in som Njurunda, Klampenborg. Dessutom tål det att växa på saltanrikade markblottor vid Stornäset (Alnö).

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909) som Glyceria distans f. pulvinata. Äldsta belägg från Alnö Storkalven och Lillkalven 1899 (Collinder i S och UPS).

Utbredning

Drygt tjugo sentida lokaler.

Lokaler

Njurunda Kalven och Kalkhamn på Brämön 1978 (RL); Brämön SO om fyren 2006 (HL m.fl.); Långören 1978 (RL); Långviken 1987 (HL), 2008 (BP); Revhällan utanför Galten 1977 (RL); Manskär (Collinder 1909); vik N om Furuskär 2006 (BP); SO om Jungfrutjärnarna 1978 (HL); S om Lörudden och Svartviken, N om Lörudden 1983 (HL); Skigan 1986 (HL, RL); Åkersviken, Nolingsviken och Klampenborg (Dårholmen) 1978 (HL).
Alnö Storholmsfläsian och Gubben 1979 (HL, RL); Raholmen 1979, 1981 (HL); Lergrundet 1979 (HL, RL); Rödön (Collinder 1909), 1907 (F. Ringius i LD); Storkalven och Lillkalven 1899 (Collinder i S och UPS); Yxskäret 1981 (HL); Grönviken 1981 (RL); Stornäset 1977 (RL, HL). Tynderö Åstön i Skeppshamn 1977 (LE, HL, RL); N om Sågsand 1984 (HL); Fagersand och Rödviken 2004 (BP); Sundsudden vid yttre Tynderösundet 1992 (HL i S); Bodviksskatan och Kammarskäret 2007 (HS, ES).
karta