penningört
Thlaspi arvense
Mer information om arten
Penningörten är en utpräglad snabbkolonisatör på rörda jordar. Samtidigt är den mycket konkurrenssvag och försvinner snabbt när vegetationen börjar sluta sig. Den är vanligast på näringsrikare, mullhaltig jord men finns också på rena lerjordar i kustbygd och dalgångar. Den växer helst solöppet och torrt. Typiska lokaler är matjordshögar, multnande komposter, trädgårds- och potatisland. Penningört uppträder också ofta på schaktad och grävd mark, t.ex. på tomtplaneringar, nyanlagda gräsmattor och efter ledningsdragningar m.m. Ibland växer den i massbestånd på trädesfält men visar sig mer sällan i näringsrikare åkerkanter. I äldre tid sågs den ofta i spill framför laddörrar (RL). Idag växer den ibland längs nyanlagda, större vägar, men i övrigt tycks detta gamla ogräs minska något. – I mer naturlig miljö sedd på fågelskär.

Första fynd

Först publicerad av Arnell (1903) från Torp. Äldsta belägg från Sundsvall 1893 (J.H. Lidholm i S).

Bygdenamn och bruk

Slantgräs i Njurunda, Skön, Tuna samt Torp och skallergräs i Njurunda och Ljustorp är gamla folkliga namn. Från Stöde anges punggräs Tengström 1908.

Utbredning

Allmän till tämligen allmän i hela landskapet men tunnar ut i skogsbygden och i väster.
Collinder (1909): allestädes; talrikt–mängdvis.