vårlök
Gagea lutea
Mer information om arten
Vårlök växer på näringsrik jord i varma lägen. Den hör hemma i sydvända lövlundar i kustområdet, där den vanligen står i anslutning till bergknallar, dock gärna i fuktsvackor eller intill en anslutande bäck. Arten vill ha rörd eller annan öppen mulljord utan tät grässvål; den gynnas av måttligt kreatursbete. I frodiga bäckkanter växer den bland högörter men hinner blomma över och vissna innan dessa har utvecklats. Den ses även på naken, fuktig lerjord i lägdkanter och i röjda bäckförande älvraviner i sydläge, t.ex. vid Nedansjö i Stöde och Kvarndalen i Indal. Någon gång är den funnen i större sydberg, som Höglandsberget i Ljustorp. I Sundsvall finner man ibland vårlök på tomter och gräsmattor vid bebyggelse, på Östermalm t.o.m. i gatkanter, dit den troligen spritts med fyllnadsjord.

Första fynd

Först publicerad av Laestadius (1824) som Ornithogalum – ej bestämd till art, baserat på uppgift från Selånger Siljeberget (E. Selahn). Äldsta belägg från Sundsvall 1879 (K.A. Andersson i S).

Utbredning

Tämligen allmän till spridd inom centrala kustområdet inklusive nedre Ljungandalen. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes i kustbygden och dess närhet; sparsamt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Björkön 1924 (E. Blom i UME); Lörudden 1992 (RL).
Timrå Svedje (Holm 1953).
Hässjö Söråker 1980 (HL), 1980, 1991 (HS).
Tynderö Åstön (Collinder 1909); Tynderö kyrka 2008 (ES, HS); Södra Våle 2006 (ES, HS).
Attmar Östansjö 1983 (HL); Västiåsen vid Lindsjön 1982 (M. Farm).
Tuna Myssjön 1979 (E. Eriksson).
Indal Kvarndalen (= Bjässjöåns nedre lopp) (Collinder 1909), 1961, 1978 (RL); Stige på jordfyllnad 1999 (RL).
Ljustorp Höglandsberget 1962 (RL). Stöde Nedansjö 1980 (E. Eriksson). Torp Fränsta 1903 (M. Ekvall i UME).
karta