Brakvedens buskar blir som mest högväxta, nästan trädlika, på Ljungans stränder i väster, där de växer i brynet utanför albården. Arten är också regelbunden på stränder av åar och vissa rikare bäckar, som bäcken till Nedertjärn i Borgsjö – särskilt vid forspartier. Brakved bildar nästan aldrig rena bestånd utan uppträder enstaka och inblandad i annan lövvegetation. Arten dyker också upp vid sjöstränder, även vid skogssjöar av rikare typ. Typisk är brakved också i sluttningskärr och översilad skog på bergssidor. Så kan den växa även i mineralogent fattiga områden, t.ex. i Sättna och Indal. Den står även i rik, blöt sumpskog, gärna med vattenklöver Menyanthes trifoliata och missne Calla palustris, och är mycket karaktäristisk för blöta myrkanter och laggar i öster.
Vid havet växer brakved mest vid utflöden, någon gång t.o.m. på klippor som i Hässjö och Njurunda. Arten är mer en indikator på rörligt markvatten än en rikindikator och saknas t.ex. helt på norra Alnöns kalkområde. Den tycks också ha en klimatisk begränsning och är mer krävande mot norr och väster, där den blir mer inskränkt till åarnas strömpartier.