Vattenpest är en införd nordamerikansk vattenväxt, av vilken endast honplantor är kända i Norden (i Medelpad är den dock inte sedd blommande). Arten kom t.ex. till Uppsalatrakten redan på 1870-talet men hittades i Medelpad första gången i Selångersfjärden i slutet av 1960-talet. Sedan dess har den snabbt expanderat genom vegetativ spridning, troligen främst med vattenströmmar och simfåglar. En kraftig spridning längs Indalsälven noterades på 1970-talet – i Jämtland finns den nu även långt upp i biflöden och källsjöar. Vattenpest verkar gynnas av älvens störda vattensystem och är idag dess vanligaste vattenväxt. I Ljungan sågs den på 1970-talet bara i Njurunda. En expansion har där skett under de senaste åren och arten finns nu åtminstone upp till Borgsjö. Dessutom förekommer vattenpest i Sundsvallsbuktens brackvatten.
Arten växer på varierande bottnar, ofta på ackumulerat sediment i vikar men också på stenigare ställen och på brantare bottnar i strömmande vatten, vanligen på 1–2 meters djup. Den kan breda ut sig i täckande mattor som kväver annan vegetation eller inta ytor där vegetationen slagits ut till följd av regleringar. Den tycks kunna stabilisera sediment. På våren kan drivor av arten ses på stränder. – Vattenpestens expansion utgör ett hot mot den indigena vattenfloran.