kabbleka
Caltha palustris
Kabbleka blommar redan i maj och utgör en våtmarkens primör i hela landskapet. Den finns både i högt belägna skogstrakter och i låglandets kulturbygder. Längs öppna bäckar och åkerdiken ser man mängder av dess skarpt gula blomställningar i kontrast mot en lerig, våröversköljd fjolårsvegetation. Kabblekan fordrar ständigt vattenfylld mark men är i övrigt inte krävande. Den är vanlig även i sura och näringsfattiga områden. Den blir frodig och rikblommig i ljusöppna lägen i vattenförande diken i odlingsområden; i sluten skog är den mer glesblommig. Kabblekan är regelbunden längs bäckar, större vattendrag och i tjärn- och sjökanter, där den gärna uppträder i vikar och bäckutlopp. På stränderna finns den alldeles i vattenbrynet, ofta med flaskstarr Carex rostrata, strax utanför videbältet. Den ses även i tuviga strandkärr och i bakvatten i åar och älvar. I myrar växer den i blöta fastmattor, kring flöden och utlopp, och den kan även påträffas i sumpskogar med gråal Alnus incana och jolster Salix pentandra, som vid Strand i Hässjö. Ibland står den i blöta småkärr med god vattengenomströmning eller i dammar.
Första fynd
Först publicerad av Linné (1755) utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Sundsvall 1891 (J.H. Lidholm i S).
Bygdenamn och bruk
Linné 1755 har namnet mjölkblomster från Medelpad. Från Skön anges vattenblomma (Hellbom 1962).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; talrikt.
Collinder (1909): allestädes; talrikt.