skogsnycklar
Dactylorhiza maculata subsp. fuchsii
Mer information om arten
Skogsnycklar är praktfullare och väcker mer uppmärksamhet än Jungfru Marie nycklar, maculata subsp. maculata. Den är den enda av våra nycklar som växer på torr mineralmark. Den uppträder i massbestånd längs vägar i rikare trakter och tycks gärna etablera sig i öppna slänter. Skogsnycklar kan i månadsskiftet juni–juli pryda mil efter mil av vägar, t.ex. i södra Torp och inom Borgsjös rikområde. Den kräver viss näringshalt och inte alltför sur mark. Sin naturliga hemvist har skogsnycklar i örtrik granskog och uppe på bergen kan den växa helt torrt i lövblandad skog med t.ex. nattviol Platanthera bifolia. Den växer gärna i gläntor, i asplundar eller i sydlägen och är vanlig i lövbrännor, som i Stöde Vigge och Helvetesbrännan i Haverö–Borgsjö. Den finns även i mer sluten högörtsgranskog med rörligt grundvatten eller vid källutflöden och ibland i moräntallskog. I kalktrakter kan skogsnycklar också växa blötare, i ängskärrsvegetation eller på tuvor i rikkärrskanter som exempelvis på Brämön i Njurunda eller i sumpskog norr om Björnberget i Haverö. Ibland står den helt öppet på översilad ängsmark. Kring gamla odlingar, t.ex. vid fäbodar, ses den ofta i igenväxande successionsskog.

Första fynd

Först publicerad av Guvå (1972) som D. fuchsii. Äldsta belägg från Sättna prästgården 1858 (E. Ährling i UME).

Variation

Populationer av skogsnycklar är i Medelpad förhållandevis lätta att avgränsa mot Jungfru Marie nycklar. Enskilda individ kan däremot uppvisa så intermediära karaktärer, att en säker bestämning i fält kan vara praktiskt taget omöjlig. Vid södra kusten uppträder skogsnycklar ofta med ofläckade blad, t.ex. på Brämön och vid Salen i Njurunda; enstaka sådana individ kan även ses i inlandet. Jungfru Marie nycklar har däremot nästan alltid kraftiga bladfläckar.

Utbredning

Skogsnycklar är tämligen allmän i hela landskapet men med klar uttunning i Ljustorp–Liden där den endast är spridd. Den är också mindre vanlig i kustområdet. I kalkrika trakter är den allmän – dock tycks den märkligt nog saknas på Alnön men är känd från Rödön (Alnö).
karta