styvt braxengräs
Isoëtes lacustris
Mer information om arten
Styvt braxengräs växer på botten av våra näringsfattigare vatten, både sjöar och rinnande vattendrag. Arten har sin främsta hemvist i skogssjöarna och finns även i flera skogsåar, men saknas i våra mest eutrofa sjöar, tjärnar och vattendrag den är t.ex. ej noterad från Indalsälven och bara få noteringar finns från Ljungan. Den tål inte att bli infrusen i isen på vintern och saknas därför på grunt vatten. Arten återfinns en bit ut från stranden, ibland bildande en ”krans” runt sjön, som t.ex. Stor-Sundsjön i Indal.
Styvt braxengräs kan däremot växa djupt och har i en klarvattensjö som Torringen i Borgsjö setts på hela sex meters djup (Bengtsson & Sjörs 1973); sannolikt den bottenlevande vattenväxt som går djupast. Arten fordrar relativt fasta mineralbottnar – steniga och sandiga – och växer aldrig i lös gyttja. Den är funnen kvarväxande i den starkt reglerade sjön Leringen i Torp 1982 (HL), en sjö med en vattenståndsvariation på åtta meter!

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1889) från Attmar Noren; först noterad från Medelpad 1879 av Collinder, men utan lokaluppgift (Collinder 1909). Äldsta belägg från Sundsvall 1882 (O. Nordstedt i LD).

Utbredning

Tämligen allmän i skogsområdena, spridd i dalbygderna; noteringar saknas från stora delar av kustområdet. Detta tycks främst bero på att större sjöar saknas i Skön, Alnö och Tynderö, men även på de eutrofa förhållandena i östra Njurunda och Skön.
Collinder (1909): här och där; måttligt– mängdvis.