ryltåg
Juncus articulatus
Mer information om arten

Ryltåg är sydlig, klimatiskt inskränkt och mer näringskrävande än släktingen myrtåg J. alpinoarticulatus. Naturligt växer den vid havet i skyddade lägen på sediment i vikar, helst vid sötvattensutlopp, t.ex. i bäckmynningar, på svämjord och vid källflöden. Arten är konkurrenssvag och den står inte i alltför sluten vegetation. I inlandet är ryltågen starkt kulturgynnad. Den koloniserar blottad mineraljord och ses oftast i diken och vägskärningar med rinnande grundvatten, men den förekommer också kring källor och källbäckar, helst vid tramppåverkan och schaktningar. Den är även sedd vid störda eroderade bäckkanter på kulturmark i kustområdet.

Se även stortåg Juncus articulatus var. hylandri

Första fynd

Först publicerad av Hartman (1879) baserat på uppgifter från C.O Reuterman, Collinder m.fl. Äldsta belägg från Skön Sköns kyrka 1870 (E. Almquist i UPS).

Variation

Den storväxta havsstrandsformen var. hylandri, stortåg, har några förekomster vid havet.

Utbredning

Tämligen allmän i kusttrakterna. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där; måttligt.

Lokaler

Indal Baggböle 1974 (E. Andersson), 1975 (RL). Liden (Collinder 1909); Skäldammet 1980 (HL). Stöde Brattåsen SV om Fanbyklacken 1982 (HL); Kärvsta 1979 (HL, RL); Edsta vid Norromängena 1978 (HL).
Torp (C.O. Reuterman enligt Collinder 1909); Stormyra S om Saxen 1982 (HL).
Haverö bäcken vid vägskälet V om Struldalen – myren (V om Gårdsjön) 1978 (HL).
karta