Vispstarr växer ofta där blåsippan Hepatica nobilis finns och blommar nästan lika tidigt som denna. Dock är vispstarren något mindre krävande och har en vidare ekologi. Den förekommer regelbundet i landskapet i rika bergsluttningar och på åsar, vanligen i sydvända lägen. Den är typiskt på mullrik brunjord i lågörtsgranskog, men också under tall, t.ex. på rullstensåsar i dalarna. Arten växer torrt, helst något skuggigt och på väldränerad mark. Ibland ses den på tunt jordlager på klippor och sydbergshyllor, inte sällan också på mossiga block. Den är också vanlig i mullrika lövlundar vid kusten och i dalbygderna och i strandbrinkar längs vattendragen. I kalkrika trakter som i Alnö finns vispstarr också i skog på plan eller nordvänd mark och i Borgsjö även vid skogsbäckar i en zon en bit från bäcken. Den kan även ingå i lundvegetation vid forsar. Dessutom kan vispstarr förekomma helt ljusöppet, i gräsiga vägslänter och -kanter. På kulturmarker kan man se den på torra kullar, i skogsbryn och i lövslyskog, t.ex. asplundar. Åtminstone på Åstön i Tynderö har vispstarr setts i övre delen av en stenig havsstrand.