vispstarr
Carex digitata
Mer information om arten
Vispstarr växer ofta där blåsippan Hepatica nobilis finns och blommar nästan lika tidigt som denna. Dock är vispstarren något mindre krävande och har en vidare ekologi. Den förekommer regelbundet i landskapet i rika bergsluttningar och på åsar, vanligen i sydvända lägen. Den är typiskt på mullrik brunjord i lågörtsgranskog, men också under tall, t.ex. på rullstensåsar i dalarna. Arten växer torrt, helst något skuggigt och på väldränerad mark. Ibland ses den på tunt jordlager på klippor och sydbergshyllor, inte sällan också på mossiga block. Den är också vanlig i mullrika lövlundar vid kusten och i dalbygderna och i strandbrinkar längs vattendragen. I kalkrika trakter som i Alnö finns vispstarr också i skog på plan eller nordvänd mark och i Borgsjö även vid skogsbäckar i en zon en bit från bäcken. Den kan även ingå i lundvegetation vid forsar. Dessutom kan vispstarr förekomma helt ljusöppet, i gräsiga vägslänter och -kanter. På kulturmarker kan man se den på torra kullar, i skogsbryn och i lövslyskog, t.ex. asplundar. Åtminstone på Åstön i Tynderö har vispstarr setts i övre delen av en stenig havsstrand.

Första fynd

Först publicerad av Grevillius (1894) från Alnö. Äldsta belägg från Torp 1830-talet (M. Huss i UME).

Utbredning

Tämligen allmän i hela landskapet men tunnar ut i norr och i höjdområdena i söder och väster.
Collinder (1909): här och där i odlingsregionen; talrikt. (Collinder anger för denna art – liksom för många andra Carex-arter – anmärkningsvärt få lokaler.).
karta