rundsileshår
Drosera rotundifolia
Rundsileshår finns på nästan alla myrar men är å andra sidan ganska inskränkt till myrmiljön och växer nästan bara på torv. Den hör hemma i fattig mossevegetation som finns i myrkanterna, ute på tuvor och strängar. Typiskt sitter den på kanterna av rostvitmossetuvor (Sphagnum fuscum). Den föredrar fastmattor men kan ibland växa i kärrvegetation på mjukmattor och lösbottnar, då ofta tillsammans med storsileshår D. anglica. Rundsileshår går även ut på gungfly vid tjärn- och sjökanter. Mer ovanligt är att hitta den på vegetationslösa ytor av moränstränder, vid fattiga skogssjöar eller i klippspringor och hällkar. Någon gång är den funnen vid bäckkanter och kan sällsynt uppträda som pionjärväxt i diken längs nygjorda skogsbilvägar.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) från Haverö Bymyren. Äldsta belägg från Njurunda Brämön 1883 (J.P. Linde i S).
Bygdenamn och bruk
Benämningen tätgräs (som nog avser alla arterna) finns uppgiven för sileshår från Njurunda (Anna Nordin, 1970-talet), och även i Liden har dessa arter kallats tättgräs. Därifrån finns också uppgift om att arterna använts för beredning av tätmjölk (RL). Artedi (1729) anger samma namnform från Ångermanland.
Utbredning
Allmän i hela landskapet, men med lägre frekvens i dalgångar och kustområdet.
Collinder (1909): allestädes; mängdvis.
Collinder (1909): allestädes; mängdvis.