Kärrkavlen har sin viktigaste ståndort på blöt, naken jord, t.ex. i nygjorda diken, i växelblöta lergropar eller i sumpiga åker- och vallkanter. Den gynnas – liksom ängskavle A. pratensis – av kväve och gödsel men är betydligt konkurrenssvagare än den. Kärrkavle ses också ofta på betade vallar t.ex. kring erosionsblottor vid djurens drickställen eller på trampad mark vid stränder. På sanka körvägar i odlingsområden finns den ofta i mittpartiet. Kärrkavle kan också växa torrare, på utfyllnadsmassor, industrimark och avläggningsytor. Mer naturligt växer den på sedimentstränder vid näringsrika sjöar och vattendrag men även där vanligen på kulturpåverkad mark.