fjälldunört
Epilobium hornemannii
Fjälldunört är den dunört man oftast träffar på vid kallkällor i skogsområdena, inte sällan som enda representant för släktet eller tillsammans med kärrdunört E. palustre. I sluten skog är den specialiserad till mossmattan kring öppna källor och källbäckar. Den tycks kräva ett kontinuerligt grundvattenflöde men finns även i sura, mineralfattiga områden både i norr och i söder, t.ex. södra Attmar. I myrar kan den ses mer ljusöppet vid källutflöden, ibland på de kupolformade mossformationer som utvecklats runt källan. Mer sällan är den funnen i starkt översilad granskog. Någon gång står den på mineraljord i sipperyta vid stränder.
Fjälldunört blommar rikligare i ljusa lägen, och efter avverkning kan man ibland se den vindspridd till fuktiga hjulspår och planteringsgropar, då ofta i rätt stora bestånd. På hyggena kan den även ses växa rätt torrt, men dessa förekomster är säkert tillfälliga. Ofta etablerar den sig i skogsbilvägarnas skärningar i sluttningar med grundvatten. Den är något kulturgynnad och är inte ovanlig invid gamla vattentäkter på skogsodlingar, vid fäbodar och i diken med källvatten.
Fjälldunört blommar rikligare i ljusa lägen, och efter avverkning kan man ibland se den vindspridd till fuktiga hjulspår och planteringsgropar, då ofta i rätt stora bestånd. På hyggena kan den även ses växa rätt torrt, men dessa förekomster är säkert tillfälliga. Ofta etablerar den sig i skogsbilvägarnas skärningar i sluttningar med grundvatten. Den är något kulturgynnad och är inte ovanlig invid gamla vattentäkter på skogsodlingar, vid fäbodar och i diken med källvatten.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1864) som E. alpinum baserat på belägg från Torp (C.O. Reuterman). Äldsta belägg från Haverö Nipen 1847 (J. Ångström i LD).
Utbredning
Tämligen allmän i skogområdena i norr och väster till Stöde, Holm, Indal och Ljustorp, i dalgångarna spridd. I öster, utanför det rastrerade området, noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där i skogsregionen; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där i skogsregionen; måttligt–talrikt.
Lokaler
Timrå mellan Vivstavarv och Östrand samt mellan Vivstavarv och Framnäs 1982 (CA).
Attmar NV om Södergård 1978 (HL); Västgårdsbodarna och Bytjärnsbäcken (rinner till Bysjön) (Collinder 1909).
Selånger vid en kallkälla i södra kanten av Slåttmyra (O om Segersjön) 1990 (RL).
Indal Hängstaberget i Gräsdalen (osäkert – N om Hängsta eller NO om Östanskär) (Collinder 1909).
Attmar NV om Södergård 1978 (HL); Västgårdsbodarna och Bytjärnsbäcken (rinner till Bysjön) (Collinder 1909).
Selånger vid en kallkälla i södra kanten av Slåttmyra (O om Segersjön) 1990 (RL).
Indal Hängstaberget i Gräsdalen (osäkert – N om Hängsta eller NO om Östanskär) (Collinder 1909).
