Topplösa – en av våra vanligaste strandväxter – blir särskilt tongivande i de näringsfattiga skogsområdenas sjöar och vattendrag. Men arten finns även i rikare inlandsvatten och i utsötade havsvikar. Vid sjöarna växer den i grunda vikar, t.ex. bland gles flaskstarr Carex rostrata eller sjöfräken Equisetum fluviatile, men också på mer utsatta, branta stränder, där den kan stå i skydd av några större block ute i vattnet. En annan miljö är tidvis vattenfyllda avsnörningar och bakvatten.
I åar finns topplösa främst i breda selsträckor, närmast vattnet i tidvis översköljda strandkärr, men även mer enstaka längs steniga sträckor. Ibland står den i djuphöljor i vattenrika bäckar – då ofta i skugga och ej blommande – eller i bäckutlopp. Den finns också ute på grunda sandbankar och deltarevlar, där den kan vara mattbildade som enda växt ovan vattnet, som i Stödesjöns delta. Vid Mjällån i Ljustorp är den sedd i korvsjöar. Topplösa växer även i vattenrik, växelblöt sumpskog som i ljusöppna vide- och alkärr, mer sällan i tät sumpskog som vid Hässjö Strand. Den ses däremot inte i myrar och sällan etablerad på torvjord.
På kulturmark växer den ibland i vattenfyllda svackor mellan odlingar eller i dammar. – Topplösan är anpassad till växlande vattenstånd och tycks även klara onaturliga regleringar väl.