Midsommarblomster har rika förekomster hos oss och skulle kunna kandidera som landskapsblomma. Medelpads kuperade terräng med översilade, granskogsklädda bergssluttningar utgör en naturlig hemvist för denna art. Dessutom befinner sig idag många odlingar, upptagna på bergssidorna, i ett igenväxningsskede, och midsommarblomster dominerar ofta dessa gamla lägdor och ängar. Den vill ha frisk till måttligt fuktig mark och är gynnad av rikt underlag. I ordinär granskog på kalkrik mark i norra Borgsjö förekommer den ymnigt, medan den i de suraste skogarna i nordöst är ovanlig och inskränkt till grundvattenutflöden.
Midsommarblomster följer källstråk, skogsbäckar, åar, älvbrinkar och ravinkanter, och går ner i kanten mot rikare kärr. Dessutom finns den i öppna lövskogar och lundar. Den tilltar i gläntor och blommar vid öppningar och på friska hyggeskanter.
På kulturmarker är den vanlig i näringsrika – gärna nordvända – åker- och vägkanter. Arten är känslig för uttorkning och på öppen mark växer den gärna skuggigt intill skogsbryn och dungar. Den koloniserar gamla lägdor och ängsmarker, särskilt på f.d. fäbodar och övergivna skogsodlingar, där den kan bli helt dominerande. På hävdade slåtter- och betesängar är den mera undertryckt men kan ibland växa helt torrt på sådana lokaler.